Jag tänker ofta på ord. Egentligen, vad betyder de? Vänder och vrider på dem, funderar, vänder och vrider igen.

Tillit är ett sådant ord. Vad är tillit? Hur vet jag om jag har det? Kan andra bedöma min tillit? Om jag inte har tillit hur gör jag då? Massor med olika frågor kring ett ord som jag kan gå runt och fundera över.

Bekräftelse är ett annat. Också något som jag inte riktigt kan sätta ord på men det handlar om man ger eller tar. Om jag ger så får jag tillbaka, men om jag tar vad får jag då?

Alla dessa funderingar har lett fram till att jag börjat fundera i termer av att vara känslomässigt självförsörjande. Inte så att vi inte behöver ha relationer till andra människor. Det behöver vi. Och det kommer vi att ha. Men om vi är känslomässigt självförsörjande har vi tillit till oss själva. Vi söker inte bekräftelse, vi ger oss själva den. Och vi blir en givare. Och det vi ger tar inte slut för vi vet hur vi fyller på oss själva och vi drar till oss andra givare. Naturligtvis kommer vi att möta tagare också men de kan inte längre dränera oss eftersom vi kan ge oss själva. Och vi kommer att genomskåda dem och kunna välja var vi sätter gränsen.

Att vara känslomässigt självförsörjande har blivit oerhört viktigt för mig, både privat och professionellt. Privat har både min fysiska och psykiska hälsa blivit bättre och jag stannar inte kvar i relationer där det inte är ett ömsesidigt givande.

Professionellt är det nästan ännu viktigare. Om jag inte försörjer mig själv känslomässigt så riskerar jag att börja ta. Och gör jag det i en relation till min klient så tar jag av en utsatt människa som söker min hjälp. Jag tar av en människa som sökt min hjälp och som ska bygga tillit till mig inte vara på sin vakt, sätta gränser eller känna sig trött och tom efter ett möte.

Därför pratar jag hela tiden om vikten att vara känslomässigt självförsörjande. Viktigt för att må bra och kunna hantera livets med och motgångar. Viktigt för alla i människovårdande yrken. Avgörande för mig i mötet med dig då det är jag som ger och du som får.

Skriv gärna och berätta om dina erfarenheter och hur du tänker kring begreppet känslomässigt självförsörjande?