Blogg

Gissa om jag blev överraskad den dagen jag insåg att grammatik är en nyckel till hur vi ska leva. Jag vet inte om det var den dagen jag blev oerhört noga med vad orden faktiskt betyder. Som att älska, som vi ibland bara säger; Jag älskar dig. Men vi har missat att älska är ett verb precis som att cykla eller att måla.

Om jag sitter i soffan och säger att jag cyklar är det uppenbart att jag inte gör det, ingen kommer att tro mig. För att jag ska kunna säga att jag cyklar måste jag faktiskt sitta på cykeln och trampa runt pedalerna. Men om jag sitter i soffan och säger att jag älskar är det inte lika uppenbart om det stämmer, därför att vi ibland använder ordet älska som en känsla. Men det är ett verb, alltså något vi gör, en handling. Så orden i sig är inte det som avgör om jag faktiskt älskar, det är handlingen, att jag utför kärleksfulla handlingar. Som när min sambo går ut och sopar snön från bilen och startar den så jag inte ska behöva sätta mig i en iskall bil, eller någon frågar hur det är och faktiskt är intresserad av svaret. Eller en kram i förbifarten. Kärleksfulla handlingar är inte alltid så romantiska men de kommer från omsorg och en varm tanke.

Om du är osäker på vilka ord som är verb håll utkik efter ett att. Kan du sätta att framför då är det ett verb. Som att leva, ett verb och alltså en handling vi utför. Ibland känns livet orättvist jobbigt. Och ibland drabbar oss livet mer eller mindre hårt. Men så länge jag lever utför jag handlingar, medvetet eller omedvetet som påverkar mitt liv i en eller annan riktning.

Till vi ses

Har du koll på dina verb och vilken riktning de leder dig?

Jag har funderat en hel del på det här med mitt utrymme, mitt space. Jag menar inte i fysisk form som mitt hem eller mitt kontor. Utan det utrymma i världen som vi alla har rätt till. Att ta sin plats. Att ta min plats och fylla den med mitt väsen.

Jag tror att vi alla har samma rätt och möjlighet att fylla vårt utrymme och ingen har större utrymme än någon annan. En del människor gör anspråk på andras utrymme genom maktspråk, våld, hot, förminskande eller genom hån. Genom historien har vissa grupper getts större utrymme än andras. Ofta på bekostnad av andras.

Själv har jag fått jobba mycket med att våga fylla mitt utrymme och på att tro att jag har något att fylla det med. Idag både vågar jag och tror. Och jag har förstått hur viktigt det är. För jag kan välja att fylla mitt utrymme med kärlek, värme, optimism. Jag kan välja att använda mitt utrymme så att det hjälper andra att kunna använda sitt. På så vis fylls världen av mer kärlek. Tror jag.

Men om jag inte fyller mitt utrymme med mitt väsen ger jag fritt för andra att breda ut sig och då kan det fyllas med både det ena och det andra. En hel del som jag inte vill ha där. Så nu mer ser jag det som ett ansvar jag har, att fylla mitt utrymme med kärlek. Ja, till och med min plikt. Och jag gör det med glädje.

Till vi ses

Tar du diin plats och fyller ditt utrymme med ditt väsen?

Det här året har jag bestämt att det jag gör ska göras med liv och lust. Om jag inte kan göra det ska jag göra något annat. Att göra något med liv och lust betyder för mig att lägga min själ i det jag gör. Och göra det så lustfyllt det går.

Vad då, kanske du tänker, det finns mycket man måste göra som inte är särskilt lustfyllt. Ja, det har du alldeles rätt i. Men även tråkiga vardagssaker går att ta sig an med liv och lust, det är en inställningsfråga. Jag ska inte påstå att jag för den skull jublar över att dammsuga och städa toaletten. Men det blir betydligt trevligare och går fortare om jag gör det lite mer lustfyllt, jag brukar sätta på trallvänlig musik på hög volym och så sjunger jag för full hals. Också tänker jag på resultatet som jag tycker är lustfyllt.

Vår katt Ester har varit sjuk en tid och i måndags på ytterligare ett veterinärbesök blev det tydligt att det var dags att låta henne gå. Ester har funnits hos oss i 13 år och är djupt älskad. Det fanns inget lustfyllt alls i att be veterinären avliva henne. Ändå hade jag den tanken i huvudet. Om jag ska göra detta med liv och lust hur ska jag göra då. Det bästa för Ester såklart. Jag var lugn och trygg för henne, vi pratade om katthimlen där det alltid är sommar och solen skiner varje dag. Det finns massor av fjärilar och det finns speciellt utvalda människor där vars enda uppgift är att klia Ester och hennes kattvänner under hakan. Vi fick en fin stund tillsammans och Ester somnade lugnt in i min famn. För mig var det ett sätt att göra en riktigt svår och sorglig sak med liv och lust för Esters skull, mina egna känslor fick komma i bilen på väg hem.

Så ja, jag vill påstå att vi har ett val. Frågan är hur vi vill leva vårt liv.

Till vi ses

Vill du leva ditt liv med liv och lust?